Det var helt fantastiskt jättekul att åka till Stockholm. Åhh så jag har saknat allt och alla. Bara att åka tunnelbana kändes riktigt kul, vilken sjuk lyx det är. I perspektiv till hur krångligt det var i Bangalore att ta sig fram är det rena rama paradiset. Från här till där på femton minuter. Folk som plankar och de som tycker det är dyrt har ju ingen aning om vad de betalar för ju! Herregud pengarna måste ju komma någonstans ifrån, tunnelbanor ramlar ju inte ner från himmelen hur som helst.
Den är så skön den där en surrealistiska känslan som brukar komma när man varit borta väldigt länge. Det där perspektivet som gör att man kan sitta och småle åt folk som diskuterar saker som känns så triviala och oväsentliga i det stora sammanhanget att de endast kan uppkomma ur ett välfärdssamhälle där man tappat perspektiven. På det stora hela.
Att säga att man är fattig i Sverige håller inte, det är inte vad man kan kalla fattigdom. Fattigdom är någonting helt annat än att vara student och inte ha råd att gå på konsert en gång i veckan. Fattigdom är att inte kunna göra någonting åt sin situation. För hur lite pengar vi än har till att köpa drinkar och senaste tunikan från Weekday så får vi sjukvård om vi blir sjuka, vi får utbildning, vi får a-kassa, och uppsägningstider och om inte är nog så får vi bidrag, bidrag till boende, bidrag till barnen, bidrag till studierna, bidrag till företaget. Tänk då att ni lever i en värld där inget av detta finns. Om det då händer något, då ni.
I alla fall, på fem dagar hann jag med att träffa mer än tjugo pers, en Bergmanfestival och en examen. Leka med bebisar, tvååringar och hjälpa till med matteläxor. Diskutera meningen med livet, framtiden, kärleken och konsten. Dricka cider, äta crêpes och kolla in nya modet som verkar vara någon slags 90-tals flashback med stora t-shirts och tights i urblekta färger.
Rebeckan lärde mig att kjollängden följer konjunkturen och det är väl fascinerande av något för nu går folk omkring knappt utan kjol.
Sen åt jag soppa med Johanna och pratade om framtiden och bröllopsplaner med Henrik, middag och hallonpaj med Teresas stora familj och akrylmålning med Bea och ett glas rött med Sandy, Anna, Karin och Kaj. Och en till sväng omkring stan med Kajsa och Rebeckan. Sen var det matlagning med Kari med bebisen på höften och kaffe med Tove och Linus på tunnelbanan för att nöjd och belåten åka tillbaka till tysta Öland och alvaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar