Bakom dörrarna på vårdcentralen

Vårdval Stockholm

Jippi! tänkte jag när jag fick jobbet. Jag fick en hyfsad lön för att vara sjuksköterska, och för att inte tala om vilka trevliga arbetstider.

Vårdcentralen jag arbetade på var en av många vårdcentraler som privatiserats efter att Alliansen, borgarna införde 2008 det som kallas Vårdval Stockholm. Vilket nu lett till att ca 60% av Stockholms vårdcentraler är privatiserade och nya ploppar upp som svampar. Man sa att det skulle generera en bättre kvalitet för patienterna eftersom man hela tiden kan byta vårdcentral och läkare om man inte är nöjd.

En av de första sakerna jag fick höra från min chef när jag började var att det var bra att ha många unga och friska listade på vårdcentalen. Jag fick veta att tyvärr har vi fått några krångliga patienter, och med det menade man en hemlös man och en mentalt förståndshandikappad patient med svårinställd diabetes och bensår.

Jag fick höra att om det kommer någon från ett annat län ska vi boka in dem direkt på en doktorstid även om det inte är något akut. För att då får vårdcentralen pengar av det andra länet.

Jag arbetade som mottagningssköterska och mitt arbete gick bland annat ut på att arbeta med det som kallas telefonrådgivning.
Rådgivning borde ju innebära att man ska kunna rådgiva människor i telefon om det är berättigat, istället för att de kommer i onödan till vårdcentralen.

Men rådgivning gav/ger inte vårdcentralen några pengar, istället fick vi höra att vi måste fylla de röda tiderna. De fick inte “bränna inne” som det kallades.

I bokningssystemet fanns gröna och röda tider. Vi fick bara boka in de röda, de besök som skall vara avklarade på max 15minuter. De andra skulle doktorerna själva boka in, de var på 30 minuter.

Det var de röda tiderna vi skulle fokusera på, ju fler röda tider vi bokade in destå bättre, för för varje besök fick vårdcentralen skattepengar. Så hellre många korta besök än några långa.

Om det var någon patient som ville träffa en doktor för ett längre besök, ett återbesök, en utredning etc. då fick vi inte boka in dessa patienter utan hänvisa till doktorns telefontid.

Den timmen på morgonen var det inte lätt för alla att komma fram för doktorns telefonkö blev alltid full, och patienterna hänvisade att ringa tillbaka nästa dag. Kanske var det också en slump att de patienterna ofta var de patienter i mest behov av vård.

Men vi hade något som kallades tillgänglighetsmätning. Det innebar att en tillgänglighetsmätning gjordes där vi mottagningssköterskor blev uppringda av ett företag som skulle mäta vår tillgänglighet.
En vårdcentral ska inte ha mer än 90 minuter från att pat ringer in till att de blir uppringda, annars får vårdcentralen böta. Vi hade en lista med alla inkommande samtal som fått en uppringningstid som vi skulle ringa tillbaka till.

Då vi hade möte med chefen sa hon att det var bra att vi lärde oss vilka nummer de ringde från telefontillgängligheten så kunde vi ringa av dem i förväg. Då skulle vårdcentralen få mer pengar. Tyvärr gällde undersökningen inte tillgängligheten till doktorerna.

Problemet är att som patient kan man byta vårdcentral om man vill, men om man är sjuk på riktigt vill ingen vårdcentral att man går till dem.
Det kostar vårdcentralen att ta prover, det kostar dem också att skriva remisser. Nu ska det också börja kosta dem att skriva ut läkemedel, ett nytt förslag från det borgligt styrda landstinget.
Det innebär att alla som är i behov av vård och utredningar och medicinsk behandling är oattracktiva patienter vilka nu kommer att bli ännu mer kostsamma för vårdcentralen.

Det kan vara en slump att det är så många långa och krångliga tryckningar när man sitter i telefonkö. Det kanske bara är en slump att det inte finns möjlighet att höra alternativen i telefonväxeln på något annat språk än svenska.

När vi hade personalmöte kom en ekonom och viftade framför ett diagram och pekade på siffor som visade hur mycket varje patientbesök hade minskat i kostnad sen samma tid förra året, och hur många fler nya patienter som hade listat sig på vårdcentralen sedan förra året.

Så var det personalmöte in och personalmöte ut. De gick alltid ut på att handla om hur många vi listat på, hur många besök vi ökat, och hur vi skulle effektivisera och boka in fler röda tider. Inte ett ord om kvaliteten på vården. Inte ett ord om de som verkligen behövde vård fick vård och om den vården var bra.

Eftersom jag arbetat på vaccinationsmottagning reagerade jag när doktorerna ordinerade vaccin till höger och vänster utan att ta reda på någon bakgrundsinformation som är väsentlig och kan innebära att det kan vara rentalv farligt, eller iallafall verkningslöst, att ge vaccin. Jag tog upp detta med chefen men fick bara till svar att detta inte var någon vaccinationsmottagning.
Men vaccineringar ger pengar till vårdcentralen och därför vaccinerar allt fler vårdcentraler resevaccinationer.

Visst, ett stort antal friska människor blir nöjda av att snabbt få träffa en läkare om de är bekymrade över en vaxpropp i örat, eller om de har en förkylning. De får en bedömning, har de tur snackar de till sig lite antibiotika, de vill ju ha ut något efter att ha varit där.

Men vad händer med alla som verkligen behöver sjukvården? Har de något val i Vårdval Stockholm? Vad händer med alla multisjuka som behöver ha en läkare som har en helhetsbild och kan se över och skriva ut medicin för patientens alla sjukdomar samtidigt? Vad händer med alla psykiskt sjuka som behöver mer än 15 minuter för ett läkarbesök. Vad händer med alla som inte kan svenska språket, de hinner kanske inte förstå på 15 minuter? Vilken vårdcentral vill ta emot dessa vanliga men sjuka människor?