Farväl

Det är alltid svårt att säga farväl. Jag inser vad jag har och det är som att alla detaljer blir klarare alla kramar varmare och jag går runt i den friska höstluften och smakar och tittar på allt och tänker att det kommer dröja så länge innan jag ser det igen. I Sundsvall är vattnet superfriskt, gatorna tomma och löven orange. Pappa och jag plockar äpplen och farmor visar mig stickade små barnvantar hon har gjort. Anna tar fram sin gamla tältsäng som gnekar på natten och vi pratar tills vi somnar som vi alltid gjorde när vi var unga och skvallrade om killar och skrev hångellistor. Fast unga är vi inte riktigt längre och hångelslistorna är bortglömda och gulnade. Snarare försöker vi förstå att vi är vuxna kvinnor och att minst en av oss kommer att vara gift inom ett halvår.
I Stockholm bor jag hos Rebecka, vi myser på morgnarna inlindade i täcken och dricker te som Rebecka köpt i Japan. Vi bakar kladdkaka och äppelpaj och har födelsedagskalas för söta Johanna och dricker vin mitt på blanka tisdagen.
Teresa sitter på andra sidan om en malaysisk soppa, vi är lite lulliga på öl och skrattar och pratar om när vi träffades första gången i Indien, om tider då vi bjöd konduktören på rom på tåget och sedan åt oss tjocka på omelett bakom Buddhas träd. Och som vanligt ger hon ger mig goda råd som den storasyster hon är.
Sista kvällen har vi föräldrafri tjejkväll hos Sussies föräldrar och frossar i chokladglass och popcorn och kommer ihåg tider då vi grät till Dirty Dancing och Grease och drömde om att någon gång träffa en man som snurrade oss på starka armar och sa; nobody puts my baby in a corner.
Nu har jag tagit mig till Öland och har exakt tio dagar tills jag landar i Bombay. Dalahästen och hjortronsylten ligger förberedda i väskan, men först ska jag ta vara på de här dagarna i friskluften och kasta stenar i Östersjön.

Att prova en slöja

Det är inte så jätteofta jag brukar gå in i bröllopsbutiker. Rättare sagt har jag aldrig ens tänkt på att de existerar. Rebecka och jag kommer alldeles rosiga av den raska promenaden fram till bröllopsbutiken där vi ansluter oss till den skara unga kvinnor som hänger på låset. Då vi blir insläppta får vi ta av oss skorna och gå i strumplästen upp för en liten trappa bland tusen skimrande klänningar i alla de modeller. Plötsligt vimlar de blanka golvet av brudar i stora vita klänningar som skruvar sig framför speglarna och nyper sig i tyget. Rebecka och jag nöjer oss med att prova slöjor och himla med ögonen när vi tittar på prislappen. Och jag tycker att jag ser nästan brudig ut även om jag behåller jeansjackan på.

Dubbelbröllop

Idag var jag nära att bli bortgift på jobbet. Lämplig ung sjuksköterska gifter sig med sonen till döende patient. Jag blir allt mellan blodröd och gredelin i ansiktet när detta tas upp på anhörigmöte med överläkare och tolk. Samtidigt som det ju är lite gulligt. Tyvärr, jag flyttar till Indien om två veckor och gifter mig, säger jag och tycker själv det låter som en lite väl tilltagen lögn för att skrämma iväg påträngda friare. Imorgon ska jag och Rebecka titta på en slöja. En rekommendation från min blivande svärmor. Vi köper sari i matchande gräddvit i Indien. Jo jag säger då det.

Regn

Det är nu tjugosex dagar tills jag landar på flygplatsen i Bangalore. Om exakt tjugofyra dagar har jag lämnat Europa och sitter och tittar ut genom flygplansfönstet och funderar förmodligen på vad jag håller på med.
I natt har jag bott, liksom de senaste veckorna hos Johanna. Vi hade en lång och trevlig frukost, med frysta bär i gröten. Emellanåt, när vi lyssnar på Michel Jackson eller fånar oss i regnet, känns det nästan helt normalt. Som att jag skulle börja jobbet igen på måndag, titta på människor som rusar upp och ner för rulltrapporna vid Fridhemsplan. Kanske sedan sitta och fika med Rebecka i hängmattan hela eftermiddagen. Och så skulle det fortsätta så hela hösten och hela vintern. Jag skulle kanske köpa en ny jacka, eller åka till Göteborg över helgen, det skulle bli lucia och jag skulle tända ljus i fönstren när det blåser.
Jag skulle gå på söndagsmiddag hos Teresa och ibland skulle jag simma i Eriksdalsbadet. Jag skulle gå på födelsedagsfester och på konserter med små löjliga Indieband på Debaser i kort kjol och strumpbyxor och dricka rödvin med Kari.
Men plötsligt kommer jag tänka på min blivande svärmor, och då blir jag liksom lite skakig i benen, drar i håret och vandrar fram och tillbaka i lägenheten och kommer med små utrop och ljud som jag själv inte kan förklara.
Nu har jag en vecka, kanske några dagar till kvar i Stockholm. Sedan är det finito Bye Bye och Hejdå.