Det är inte så jätteofta jag brukar gå in i bröllopsbutiker. Rättare sagt har jag aldrig ens tänkt på att de existerar. Rebecka och jag kommer alldeles rosiga av den raska promenaden fram till bröllopsbutiken där vi ansluter oss till den skara unga kvinnor som hänger på låset. Då vi blir insläppta får vi ta av oss skorna och gå i strumplästen upp för en liten trappa bland tusen skimrande klänningar i alla de modeller. Plötsligt vimlar de blanka golvet av brudar i stora vita klänningar som skruvar sig framför speglarna och nyper sig i tyget. Rebecka och jag nöjer oss med att prova slöjor och himla med ögonen när vi tittar på prislappen. Och jag tycker att jag ser nästan brudig ut även om jag behåller jeansjackan på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar