lördag 4 april 2009
Tigersafari
Det är närmare 35 grader på dagarna och gräset är brunt och värmen gör sådanadär vågiga rörelser över vägarna och de torra fälten. Inomhus svettas vi under fläkten som snurrar på högvarv och utomhus bränner solen allt som kommer i hennes väg.
Det är väl vid sådana tillfällen man ska passa på att göra det där roliga och exotiska som man bara kan göra i Indien, tänkte vi och bestämde oss för att åka på tigersafari för att distrahera tankarna. En bra bit utanför Bangalore finns en Biologisk park med tillhörande arealer av tigerland.
Nöjda med att sparat några hundringar på att ha lyckat smuggla in mig genom kassan som indier och inte turist satte vi oss i en kokhet minibuss med gallerförklädda fönster. Den tog oss sedan i en himla fart ut på vischan, ut bland de stora kattdjuren. Sam och jag satt längst bak och hade fin utkik över de andra passagerarna som istället för att titta på mig (för ovanlighetens skull!) satt klistrade vid fönstren.
När vi kommit ut en bit stannade vi och alldeles nära bilen låg ett lejon och gäspade och såg så himla nonchalant ut. Det är inte klokt vad stora det är! En vit tiger kom också nära och gick runt bilen på baksidan och när Sam pratade med den tittade den rakt på oss och man får liksom lust att sträcka ut handen och klappa den för den är ju världens vackraste. Jag hade alldeles glömt bort hur mycket jag tycker om djur och vilket effekt de har på själen.
När vi var tillbaka efter den uppfriskande tigerstrapatsen gick vi i den biologiska parken och tittade på flodhästar och bambihjortar, kobror, pelikaner och klappade på elefanter. Elefanter är väldigt mycket hårdare än man tror på ytan. Som att klappa på en gris med jätte jätte jättehårt skinn med hårstrån på.
Vi tittade på en himla massa djur som jag bara sett som seriefigurer förut, och Sam studerade hur de rörde sig, stod och gick, satt och åt. Men hans favorit blev ändå en brun väldigt anspråkslös fågel stor som en liten höna som han satt och pratade med väldigt länge. Så glad jag är att jag har Sam och att han är som han är. Väldigt glad.
Sams Höna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fina ni, jag tror det är en pärlhöna han hittat...
längtar till att ses.
kram
Skicka en kommentar