lördag 20 december 2008

Forberedelser

Det blir soligare och varmare och Sam och jag tillbringar dagarna i stan. Vi shoppar sarees och beställer slöja, köper biblar och beställer kostym och varvar alltsammans med samosa, chai och rostade jordnötter. Vi går långa promenader genom staden och jag lär mig nästan att hitta i vissa områden. På kvällarna möter vi upp det gamla vanliga gänget och käkar middag, eller så hänger vi vid Hamsas tempel om hon är för busy med att sälja blomstergirlanger. Någon gång smugglar vi hem en flaska vin som vi dricker i hemlighet uppe på taket sent på kvällen. Vi träffar massa viktiga kyrkmänniskor och går i kyrkan på söndagarna för att försöka styra upp ett kyrkbröllop. Men eftersom man måste vara aktiv medlem och eftersom det innebär stora summor pengar och engagemang och inte minst tusen olika papper så lägger vi ner projektet och bestämmer oss för att utföra allt i trädgården istället. Vi får tag i en harmlös präst som halvligger i soffan och killar sig på magen där vi sitter i hans vardagsrum. Utanför fönstret pågår en muslimsk begravning och vi känner lukten av liniment och jag ser glittrande guldtyger svepta runt liket då jag råkar tappa koncentrationen och titta ut för prästen pratar väldigt tyst. Han är i alla fall långt ifrån uppblåst och vi går igenom det viktigaste papperen att skriva. Han frågar om jag kan be min präst lysa bröllopet i min kyrka och det känns som om jag befinner mig femtio år tillbaka i tiden. Han avkastar hindersprövningen eftersom den inte är från kyrkan och jag är så illa tvungen att be mammas präst i Mörbylånga att lysa bröllopet tre gånger under predikan. Jag funderar ibland på vad mer från femtiotalet som ingår i detta äktenskap.

Sam säger halvt på allvar halvt på skämt att Sverige är en kommuniststat där man inte längre lyder under religionen och samvetets lagar utan där staten är Gud och det har han kanske rätt i. I alla fall säger jag är staten tydliga med vad de bestämmer över, och spelar inte på folks dåliga samvete gentemot någon gud. Religion ska inte vara politik och så har vi en av våra heta diskussioner igen.

Det är som att jag för varje dag ser nya saker, ibland måste jag tänka till en extra gång för att komma ihåg att vi i Sverige inte fäller in backspeglarna för att klämma oss igenom trafiken, att det inte finns någon i uniform som står och blåser med visselpipa mitt i vägen. Att det inte går att köpa mjölk och grönsaker utanför dörren, att bilarna inte tutar melodier när de backar. Vi går på supermarknaden och allt ser bra precis ut som i Sverige förutom att en hylla är proppad med rökelser, att det finns en uppsjo av whitening kramer och att kryddhyllan ser totalt annorlunda ut och jag ser det som nästa projekt att lära mig kryddorna. När jag ska göra en sallad och vill få tag i basilika inser jag att det är svårare än jag trodde för ingenstans finns basilika i detta kryddornas land.

Lite här och var på gatorna och i affärerna är det juldekorerat med stora pappstjärnor eller superamerikanska plastiga tomtar och kitchigt glitter. Vi nöjer oss med en stor vit adventsstjärna som vi hänger ute på terrassen och jag tycker det är lite väl vit, men eftersom föräldrarna är rädda att förknippas med något annat än det "rena" kristna är det bara att svälja och acceptera liksom mycket annat när det gäller religion. Många diskussioner och bråk har vi här hemma om religion. Mum är rädd för allt som inte har med kristendomen att göra, till och med när Hamsa, Sams vän tagit på sig att göra blomsterarrangemanget skriker Mum i högan sky, för Hamsa är hindu, och hon är så rädd så rädd.

Vad jag förut visste lite om vet jag nu mer om och Sam säger att Ohm symbolen för honom är lika stark som Natzisymbolen eftersom han sett orangea Ohm flaggor vaja och kyrkor bli brända och vi diskuterar hur den symbolen nästan blivit infekterad som svenska flaggan. Ohm som egentligen betyder harmoni är nu symbolen för fascisthinduextremister. En dag ser jag en kille gå runt med en stor svart svastika tiltad tryckt på röd och vit bakgrund på magen. Sam säger att tyvärr så är det faktiskt många extremhinduer som dyrkar Hitler och tycker att de tillhör den Ariska rasen. Samtidigt som Hinduerna har accepterat Jesus som en av sina gudar och jag blir bara mer förvirrad. Sam berättar om hur det var när de växte upp i Kashmir, hur de såg och hörde kriget, hur människor hatade och dödade, hur pappans vänner dog, hur Sams barndomskamrat blev skjuten. Han berättar om upptakten till konflikten som varat så länge, hur Hinduerna var rikare och en framgångsrik minoritet, hur de blev utslängda och hur detta ledde till upptrappningar mellan muslimer och Hinduer. Och jag tänker att jag blivit så beskyddad och lyckligt lottad att levt i lilla neutrala Sverige, och hur jag har svårt att förstå och sätta mig in i detta för jag är så naiv jag vill inte se någon döda och hata.

Inga kommentarer: