Så går ännu några dagar och jag börjar förstå att mina släktingar och vänner faktiskt står bakom hörnet och kommer att vara här när som helst. Det som känts så långt borta är plötsligt väldigt nära. Mina fina vänner Hanna och Emma dyker ner på MJ Road och Sam och jag tar lite paus i arrangerandet och för första gången på tre månader har jag möjlighet att gå runt på samma gata som mina gamla lekkamrater och det känns väldigt bra.
Vi spanar efter kossor och äter kryddstark mat, pratar gamla minnen och jag har helt glömt bort hur det är att inte varit här förut. Sen shoppar vi bröllopskläder åt dem och smuttar på Kingfisher och hänger med Hamsa som nu är vår stora klippa och spindel i nätet och gör allt från att boka biljetter till att sätta upp tält och blomsterarrangemang.
Mitt i alltihopa med Emma och Hanna bland alla indiska handkraftverk hittar vi ett lager av Svenskt porslin från 40-talet, eller porslin är det väl inte för det är metall med glasyr på. Vi bli förvånande och stor och glor i evigheter, på koppar och muggar, allt sånt som vi växt upp med i sommarstugor och hos mor och farföräldrar. Indien upphör aldrig att förvåna.
Hemma hjälper Sophie mig att prova min gräddvita Saree och jag tycker jag ser ut som en sjöjungfru där jag korvgår fram och sareen är väldigt tung och jag börjar tänka att jag hoppas att jag inte snubblar ner i poolen istället för att hinna fram till altaret. Det vore ju lite typsikt mig inför de 250 gästerna.
Idag är det nyårsafton och Sam och jag har bestämt oss för att göra en fuling. Här är det väldigt stark tradition för kristna att gå i kyrkan på nyår, mycket starkare än vad det är att gå dit på julen, och att min älskade Sam har varit i kyrkan alla nyårsaftnar utom en säger väl allt. Man tackar Gud för det år som gått och ber om lycka i det nästa. Och vi vill ju inte vara helt fel heller, men vi hade tänkt oss i alla fall en kindpuss på tolvslaget och det går ju inte i kyrkan.
Så istället håller vi ytterst hemligt för föräldrarna att vi inte är där på tolvslaget, för vi tänker gå dit tidigare när det är tomt och snika hem igen när föräldrarna lämnat huset och då behöver vi inte ljuga om att vi har varit där. Så nu är planen att korka upp en flaska vin i hammoken under stjärnorna på taket och hoppas att det inte är för kallt. Och sen var det bara en liten detalj mer, Kvällspasset i p3 kommer också vara med att fira oss i telefonen, om de nu kommer fram.
Men först är planen för dagen att vi ska åka in till stan för att ingravera i våra ringar, fixa Sams bälte och kanske hinna in till någon frisör som skulle kunna fixa mitt hår på den där dagen, sy upp en mörkbrun sareeblus åt mig och om eventuellt lämna in sånghäftena på tryck. Vi får väl se, det är bara tolv timmar kvar på detta året och Sam sover fortfarande..
Gott nytt år till er kära vänner!
Kramar Stina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar