Söndagsslöa

Idag missade vi kyrkan igen. På senaste tiden har vi blivit två okristliga loosers som mest kollar på film halva nätterna och sover halva dagarna. Men när skälet att gå till kyrkan är för inte göra föräldrarna besvikna så tappar man liksom motivationen tillslut. Även om vi inte går till deras konservativa kyrka utan till den mest svenskliknande kyrkan i stan.

Men varje gång vi sitter och lyssnar på predikan letar jag mer eller mindre medvetet efter påståenden och som säger emot föräldrarnas kyrkas sätt att vara. Som tillexempel att man skall inte fördöma eller döma, älska din fiende, behandla alla lika, gud är kärlek, hjälp de fattiga. Men det slutar ju med att jag egentligen inte alls är någon god kristen eftersom jag sitter och letar efter sånt som ger mig rätt och dem fel, och hur accepterade och kärleksfullt är inte detta?

Äh jag tillåter dem tro på det de vill, men då ska jag inte gå till kyrkan för deras skull utan min egen och jag respekterar dem så mycket att jag aldrig skulle få för mig att säga till dem att jag tycker de har fel. Men egentligen finns det ju inget rätt eller fel när det kommer till religion, tro är faktiskt varje människas ensak, det borde ju till och med jag ha lärt mig vid det här laget. De är gulliga och oskyldiga men i mina ögon uppätna av en sektliknande kyrka. Inget jag kan göra något åt.

Igår var vi ut och åt med gänget. Sophie följde också med och vi satt och grillade svampar och drack drinkar på Barbecue nation. Hamsa och Prem kommer nog att gifta sig inom några månader så fort deras föräldrar introducerats för varandra nästa vecka. Det är väl på tiden (i indisk tidräkning) efter att ha varit ett par i fem år. Och så mycket som de hjälpte oss med vårt bröllop så skulle jag gärna vilja vara med vid deras såklart. Hamsa högg mig i armen och tiggde och bad om att jag skulle stanna i Indien.

Jag hade ju verkligen inte tänkt att röva bort Sam så snart efter att vi gift oss och jag hoppas de inte blir allt för arga på mig för det. Förhoppningsvis kommer vi kunna komma och hälsa på en gång om året eller så i alla fall, det är i alla fall föräldrarnas krav nu när Sam gör som storasyster Shirley och flyttar utomlands.

Förra helgen var Sophie och föräldrarna till mammans födelseort i Chennai. Sophie lyckades fotografera av några gamla foton från deras barndomstid. Det är inte klokt vad tjusiga de var föräldrarna då de var unga, lika gamla som Sam och jag är nu. Vad tiderna förändras. Pappan körde tom med smal slips och kvalitetskostymer. Kul med bilder.

Här hade jag tänkt att ladda upp några gamla bilder från den tiden men internet är så fantastiskt slött idag så jag vågar inte riskera något. Förhoppningsvis bättre lycka imorgon. På återseende och godnatt. Nu ska vi slöa oss med ännu en film, tror det blir "In The Mood for Love".