Hysterisk tågresa

Efter att ha sagt hejdå och delat ut lite presenter i smyg till våra nya vänner sätter vi oss på ett överfullt tåg tillbaka mot Delhi. Tyvärr har vi inte fått tag i AC biljetter så vi åker Sleeper och jag tänker inte det ska vara några problem förrän vi sitter på våra platser och kupén fylls mer och mer med stora säckar och kartonger och plötsligt är min brits överfull med grejer och det sitter tolv personer i knät på varandra och väskor på de platser som är avsedda för sex (personer). Jag sitter inklämd mellan en väska och en ung kille i rosa stickad ylletröja och Ellis som har knipit sin upperbirth har tur i oturen men blir tvungen att ligga uppe under taket hela resan. Jag däremot sitter så stilla att jag får träsmak i rumpan för mittemot mig sitter unga män på rad men näsdukar knytna för mun och näsa och bara stirrar och jag är glad att jag inte är ensam utan har min tuffa hindiassistent med mig som vakar på dem uppifrån sin brits. Tillslut när min röv har domnat helt är jag tvungen att kräva min plats däruppe under taket, för även om det är knökfullt så har jag i alla fall betalat för en liggplats. Jag hissar ner väska efter väska i knät på stackarna där nere, sist kastar jag ner mannen som också ockuperat mitt säte, men det går inte så bra att sova, för jag känner att jag inte vill släppa min väska under uppsikt även om den är fastkedjad, men tillslut ger jag upp då den inte går att se under högarna av väskor och människor som lagt sig ihopkurande som rullade hundar uppepå alla väskor nere på platsen där golvet brukar vara. Efter att mannen krupit tillbaka upp på mitt säte och sätter sig ihopkurad vid mina fötter runt fyratiden på morgonen sover jag inte mera. Glada att vara hela, dock något smutsiga men vid liv och med bagaget i behåll anländer vi 17 timmar senare till Delhi och det känns igen som om vi färdats med tidsmaskin för ingen stirrar och det är rent på gatorna och vi hör till och med människor som pratar engelska och det är väldigt skönt att vara civiliserad igen.