Vi tar en brejk och kollar på japanska tempel och en jättebuddah staty och varje kväll går vi minst fyra varv runt templet i rask takt och det är så skönt med tystnaden och att kunna gå rakt fram utan att inte kliva i kobajs eller bli påkörd av rikshas. Under Buddhas träd sitter vi och mediterar och jag får en kompis som är en utvecklingsstörd munk som är så söt. Jag njuter verkligen av tystnaden och det fantastiska att inte ha en högtalare med hindimusik i örat, (som i blocket eller emergency), tutande bussar, bilar och rikshas, tiggande barn, skrikande gujaratiflickor, ljudet av en jättekastrull med gaslåga som tjuter och försäljare och klockor som ringer och människor som pratar väldigt högt, allt på samma gång är väldigt tröttsamt för själen och jag förstår verkligen varför man måste lära sig att hitta lugnet inuti sig själv istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar