Vi går sida med sida med Shivsharam som leder cykeln som lustigt nog heter Barbie över gröna fält och mellan grisar och bufflos och små hus och barn och unga unga brudar i Saree. Det är efter förmiddagens pass han bjuder in oss till sitt hem som ligger mycket lantligt till och det är skönt med tystnaden och lugnet. Det är välstädat och hela familjen bär fina kläder och är välkammande och prydliga. På väggarna i rummet sitter planscher av gudar och kalendrar och vi blir bjudna på äpple och mandarin på ett fat och sitter där och så pratar Ellis hindi och alla utom jag förstår varandra fast jag försöker jag med. Så kommer yngsta dottern med knallrosa nagellack och vi blir målade båda två och jag har inte sett mina händer så sen jag var kanske tio år och jag får värsta flashbacken till farmors nattduksbord på Alnön. Och så sitter vi under fläkten på sängen och konverserar med den andra dottern som nu är höggravid men änka och hon sitter med sin stora mage och säger det är två månader kvar. Och även fast jag tycker det är sjukt hoppas jag med att det är en pojke därinne för i situationen kan man inte ändra samhället för tyvärr är det så, för där och då, och när vi möter de unga barnbrudarna på gatan och fattigdomen runtomkring så är det problemen i Bihar vi ser.
Shivsharams familj, jag ar i sjalva verket mer an ett huvud langre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar