Jag lär mig så mycket. Mestadels om mig själv, men också om hur det är att bo i Indien på indiska villkor. Det är inte något exotisk semesterresa jag är ute på och på gott och ont får jag ta del av hur otroligt sårbart samhället och individen är. Igår var Mum och Dad på begravning då en av Dads vänners 24-åriga dotter dog i en bilolycka på tisdagskvällen. Sophie och jag sitter och pratar om hur man måste ta vara på varenda minut och hur skrämmande det är med döden och hur orättvist det är när den kommer så plötsligt och i unga år och själv är hon 25 och har inga fungerande njurar.
Inte konstigt man har höga familjevärderingar i Indien när mycket annat inte fungerar, om man inte är väldigt rik vill säga. Jag lär mig uppskatta hur fantastiskt systemet i Sverige faktiskt är då vi får gratis utbildning, har ett fungerande sjukvårdssystem och anställningstrygghetsavtal, sånt som man här kan titta sig i brasan efter. Och lågkonjunkturen drabbar även oss. Vi fick just veta att Sams systers man i USA förlorade sitt jobb där borta och systern och deras barn flyttar nog också in här runt jul. Och här har Sams företag inga uppdrag längre och det går ut över de anställda som frikopplas i några månader. Utan att ännu ha betalat ut löner sedan i augusti. Sophies sjukvårdskostnader slår i höjden och det är fortfarande inte klart med donator. Och mitt i detta kaos ska vi planera ett giftermål och jag försöker att vänja mig med att leva i en främmande miljö där jag inte kan gå utanför dörren utan att vara beroende av chaufför.
Så vad gör man. Från och med måndag kommer Sam att vara hemma på dagarna han med, och att sitta och planera för bröllopsresa känns sådär kul i tider då man bör hålla i varenda penny. Så många omständigheter, så mycket att lära och mitt i alltihopa smattrar Ak47:or i Mumbai och folk dör och hela Indien skakar. I Chennai regnar det störtfloder och tyfoner rullar in så vädret är grått och den enda bra med det är väl att Sam slipper tvätta bilen och att det är mysigt att tända ljus när elen ransoneras varje kväll.
1 kommentar:
Hej fina du!
Nu skulle jag vilja skriva nåt fint citat om att man lär sig så mycket av utmaningar, men jag kommer inte på nåt bra utan att det låter klyschigt. Jag bara vet och kände att du verkar vara prick en sån som gör det. Och snart åker cyklonen bort och då kommer solen skina igen.
Själv har jag precis kommit tillbaka och försöker hålla mig vaken trots förkylning och jetlag.
Hälsa till Sam och hela familjen. Tack för att vi fick komma.
Ni är så fina ihop. Och det är ju det viktigaste. Kramar från Jessica
Skicka en kommentar