På Söndagen börjar campen på riktigt, men först efter att ha invigts med bön och sedvanligt kokosnötsdelande. Inför alla vi möter presenterar Mahesh oss som Ellis som kan prata Hindi och Stina som varit i Deesa och är Karins släkting som nu ska gifta sig med en indier. Det är typ det viktigaste av allt och han berättar datum och allt är oh la la, typ hela tiden och alla doktorerna som sitter uppradade i tystnad börjar spontan applådera och jag blir röd i ansiktet.
Så även fast flera hundra personal arbetar där så vet nog alla på tre röda vilka de två vita är och alla blir överlyckliga då de kan prata hindi med oss, i alla fall med Ellis och det flockas av små tonåriga voluntärer runt omkring oss som vill bli våra bästa vänner.
Förmiddagen tillbringar vi i operationssalen och vi tittar och tittar på hur ögon skärs upp och linser plockas ut och ögonen dammsuges rent med vatten under hornhinnan och istället för det gråa grumsiga kommer klara bruna iris fram och det är vackert att se på, och när man tänker på det blir det ändå vackrare för människorna får synen tillbaka. Efter två timmars lunchrast som mest går ut på att äta och vandra tillbaka till ashramet och tillbaka igen då vi gör allt för lite bensträck går vi så till blocket där vi assisterar den personal som injicerar block dvs lokalbedövningen i ögonen och trådar sys fast i ögonlocken och globen för att förbereda operationen.
Här ger jag sprutor och tussar till de som sticker och så trycker jag hårt på ögat och säger upper nedje nitcher nedje, (titta uppåt, titta nedåt) för att se om ögonen rör sig. Och gör de det så trycker jag hårdare och det känns lite jobbigt att pressa någons öga med större kraft än jag egentligen törs.
Runt sjutiden är dagen slut och vi går utmattade och klär av oss de sterila rockar munskydd och mössor och handskar som stängt oss inne och jag tycker det r väldigt skönt att se på människors munnar när de pratar för det är supersvårt bakom masken att förstå hindi. På natten sover jag länge och djupt och drömmer om att ge tjocka täcken till en liten gubbe på en operationssäng så han slipper frysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar