Idag ska Sophia (men kallas Sophie eftersom detta nu förvirrar er) få komma hem från sjukhuset. Hennes kaliumnivåer åker jojo mellan dialyserna, men Mum tror att vi kan bota det med rätt sorts mat. Tillexempel ska hon inte äta bananer eller juice. Det är en tung börda för familjen med Sophies sjukdom och Mum har svarta ringar under ögonen och jag vet inte hur Dad ser ut men han har nog åldrats rejält efter drygt en vecka på sjukhuset.
Jag är hemma ensam idag för första gången sedan jag kom hit. Varje dag har Mum åkt till militärjeepen till sjukhuset och jag följt med men eftersom mina bakterier i magen hade ett litet världskrig i igår efter att ätit corn in cup på gatan i lördags. Sam nu säger att de svenska bakterier som var i befäl har dödats och nu skall lära sig ta order från indiska bakterier och eftersom de inte ens pratar hindi utan kannada, borde jag förstå att de behöver lite extra tid för att klara av att styra där inne och därför ta det lite lugnt.
Jag övertalade Mum att jag klarar mig fint hemma och att jag inte skall svara i telefon eller öppna dörren för främlingar då hon påstår det kan vara farligt för mig att vara hemma själv, och jag blir lite irriterad för jag känner mig inlåst som en prinsessa i ett slott, men det är bara hennes sätt att ta hand om mig för vem vet vad som kan hända med vita flickor säger hon och jag lovar inte öppna. Jag ringer Sam och beklagar mig och han skrattar och säger att jag visst kan gå ut, i alla fall på taket och terrassen och jag försöker förstå hur Mum tänker och acceptera att jag är en indisk kvinna nu, i alla fall får jag anpassa mig till vissa saker. Typ att jag inte kan ta mig själv in till stan, att jag ibland vaknar av att någon kryper runt och skurar mitt golv, att män i uniform håller upp dörren åt mig, och att jag inte kan hålla Sam i handen, förutom när vi går över gatan. Annars är mitt indiska liv nemas problemas.
I lördags gick vi till en juvelerare och beställde ringar och det kändes lite mäktigt och jag vet inte riktigt om någon av oss fattat att vi faktiskt ska gifta oss, det är ju bara sådant som vuxna gör. Vi hade iallafall en väldigt fin dag tillsammans och shoppade kläder åt mig och träffade samma söta dam som sa Sam var bästa spegeln och nu kände vi henne och hon frågade om vi träffats på samma företag och Sam fick berätta och hon log och sen gick vi och åt på sydindisk restaurang. Ps. det var inte jag som betalade Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar