På tisdagen har vi familjehäng och äter lunch och middag tillsammans. Vi leker med galna Freddy och jag lär mig av Bhaia att använda tvättmaskinen så jag kan tvätta mina egna kläder. Jag frågar mamman om jag ska kalla henne Mum och hon blir väldigt glad, och jag visar henne vad jag köpt och hon blir engagerad och vi pratar tyger och sånt som inte Sam förstår. På pianot i fina rummet bredvid bröllopsfotot står en knallröd dalahäst och bakom den en bricka med samer på och jag tycker det fortfarande känns lite märkligt att jag bor här nu. Dad säger han ska fixa någon som kan stämma pianot och då ska jag spela svenska visor så det sjunger om det. Att laga mat är knepigt och Dad berättar hur man genom att lukta ångorna från maten och tajma när man ska ha i vad för att lyckas. I huset finns så många språk; Bhaia är från Bihar och pratar allstå hemma Bihari, men här pratar han hindi, vilket också är det språk som Sam och Sofia pratar med föräldrarna, men när föräldrarna pratar med varandra pratar de Tamil, eftersom de är från Tamil Nadu och nu har jag dimpt ner här jag och förvirrar det hela ännu mer med svenska men sedan jag kom hit pratar vi engelska allihopa även om min hindi tar sig för varje dag. Det är så lugnt och tyst och stilla och ingen har bråttom och vi lyssnar till fläkten som surrar i taket.
På kvällen sitter Sam och jag i hammocken på taket och dricker te och vi lyssnar till några ylande hundar långt bort och syrsor som gnuggar sina ben. Runtomkring är det fullt med träd och tak och väldigt grönt även fast det är alldeles mörkt och himlen full av stjärnor. Månen ligger ner som en vagga och det är ännu en kväll i Bangalore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar