Nu måste jag skriva igen annars blir alla så oroliga. Igår på morgonen fick Sophie dialys och blodtransfusioner och det slutade tillslut blöda. Pulsen gick ner efter att varit uppe på 150 till 130 och blodtrycket bara till 150/90. Bara lite feber. Men ändå. Störst skillnad var i alla fall att hon såg mycket piggare ut. Mum och jag har fått rutin på att åka till sjukhuset nu. Efter att vi ätit lunch kommer militärjeepen och hämtar oss vid tvåtiden. Resan tar ungefär två timmar eftersom sjukhuset ligger på andra sidan staden.
På sjukhuset löser vi av Dad över en kopp te i sjukhuskantinen och han går sedan och sover några timmar, vi matar Sophie med mat som Bhaia gjort speciellt för henne eftersom sjukhusmaten är så dålig. Jag hjälper med lite hygiengrejer och så sitter vi där och pratar. Mum åker hem runt sjutiden, Sam kommer vid samma tid och jag stannar med Sam där till ungefär nio då Dad kommer tillbaka och vi åker hem igen. Igår var det inte alls samma panik för Sophie var vaken och kunde tillock med sitta upp och Dad var inte lika orolig och jag kunde kittla Sophie under fötterna. Pust. Sjuksköterskorna på sjukhuset är små och irriterande och har plasthättor och välkammade stela frisyrer och jag tänker att jag aldrig tänker jobba som sjuksköterska i Indien.
De gör ingenting som de inte fått order från doktorn att göra. Jag listar ut att eftersom sjukhuset är ett medicinskt universitet är det antagligen så att alla sjuksköterskor arbetar där direkt efter de har graduerat och alla är väldigt unga och oerfarna. Jag tvingar dem att flusha med koksalt efter de gett antibiotika intravenöst och de blir sura och tycker att de slösar en till spruta, men de gör det i alla fall under viss protest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar