Hemmafru med mojligheter

I mitt rum finns högar med böcker som väntar på att bli lästa, papper och teckningspennor väntar på att bli användas, och jag inser att för första gången på riktigt länge har jag tid att göra nästan precis vad jag vill och jag behöver inte tänka på att laga mat, eller diska, tjäna pengar och heller inte städa och jag är en superduperlyxig hemmafru som kan studera hur mycket jag vill och vad jag vill, vilket får mig att bita på naglarna av iver. Som hemmafru på uppdrag gjorde jag idag ett besök på ett Baptistiskt sjukhus. Jag träffade där en av Indiens ledande läkare inom palliativ vård och fick följa med på ett hembesök i ett väldigt fattigt område i utkanten av Bangalore. Där sprang söta små smutsiga ungar med lockigt hår runt i bara mässingen mellan orangemålade husväggar. Kvinnor på huk över tvätt eller eldstäder tittade upp då vi gick förbi och jag blev påmind om de gånger jag följt med Ashok till fattiga byar i Guajrat och Bihar. I ett litet mörk rum i ett av husen satt en kvinna på en säng med en filt lindad kring sig i den 25 gradiga värmen. De två söta sjuksköterskorna som var med berättade att hon hade cervixcancer och doktorn, som för övrigt är en mycket blid man förklarade noggrant hur arbetet gick till, hennes tillstånd och vad som sades. Hennes man skötte alla mediciner och tog hand om sin fru och trots att hela familjen var outbildad fixade han det galant och doktorn visade hur han skulle massera henne så att lymfvätskan som smärtade i benet skulle kunna passera ut genom andra lymfsystem och mannen han log och nickade och vi bad tillsammans även om de var hinduer och vi var kristna, för sådant spelar ingen roll när man är sjuk sade doktorn. Han berättade hur de besökte människor i alla samhällsklasser, med samma behandling och samma behov. Är vi döende så är vi oavsett om vi är fattiga eller rika. Här finns ingen skillnad längre. Det viktiga var att utbilda de fattiga för de ställer inte lika många frågor sade han, och så åkte vi tillbaka och jag bestämde att jag ska komma tillbaka nästa vecka för en heldag av hembesök men först ska jag och Sam och hans kompis Lohit med fru Joyti åka till kusten till Mangalore över helgen för lite lattjolajban.