På lördagen stannar Joyti hemma hos sina föräldrar eftersom de bor i Mangalore. Lohit tar med Sam och mig på en liten biltur och denna gång lyssnar vi på hinditecno och Lohit översätter och vi fjantar oss och låtsas att det är vi som sjunger och sen pratar om musik till bröllopet. Det måste bli hindimusik bestämmer vi för den blir man så glad av. Vi kommer fram till en beachresort och havet sträcker ut sig stort och glittrande åt båda håll.
Lukten av havet, värmen och fukten påminner så mycket om Gokarna och vi får värsta flashbacksen eftersom varken Sam eller jag har smakat på denna del av havet sedan vi skildes åt där på stranden för nästan ett år sedan. Vi sätter oss i skuggan på svettiga rumpor och Lohit beställer in traktens alla fiskar och vi äter fisk och gurka med masala på och dricker Kingfisher tills vi storknar och det kommer fullt med svettdroppar i ansiktet. Sen kör Lohit oss vidare till en liten avlägsen strand där han försvinner iväg med sin kamera och Sam och jag står kvar i vattenbrynet och minns och försöker fatta att vi står här igen med sanden mellan tårna men nu är allting annorlunda och det är liksom vi nu.
På kvällen äter vi middag hemma hos Joytis föräldrar och de är en sådan där typisk hindufamilj som är så glada att ha mig som gäst att de lagat femton olika sorters rätter och tvingar Sam och mig att äta först och vi äter på bananblad och det tittar på och skrattar och serverar och så är jag plötsligt superbra på hindi och de skrattar så de storknar och mamman tycker de att jag är fin i näsplupp eftersom det är en hindugrej och hon tar på mitt hår och de bara vill så gärna att vi kommer tillbaka och hälsar på dem efter bröllopet.
På natten kommer ett kraftigt monsunregn och det är omöjligt att sova så vi står i det öppna fönstret och tittar på hur blixtarna lyser upp hela himlen och regnet är så kollosalt att det trycker ner bananbladen till marken och det dundrar som bara den och jag är glad att min coconut man (Sams egen benämning på sig själv) beskyddar mig.
På morgonen därpå är bilen blank och gatan ren och det är dags att åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar