Ditten och datten

När allting känns mycket lugnare idag kan jag ju berätta lite om hur det är annars. Bhaia kallar mig för bhabhi som betyder brothers wife, och eftersom Sam också kallar honom Bhaia (bror) verkar det ju rimligt. Igår när jag var ledsen och satt och slet mitt hår över Sophies höga puls kom han med en kopp te. Och när pratar lite hindi med honom och då skiner han som en sol, men det kommer ta ett tag innan jag vänjer mig vid att ha någon som passar upp mig. Mum och jag har kommit närmare varandra och hon berättar om ayur vedisk medicin och hur hon inte vill ta engelska mediciner för sitt höga blodtryck. Istället kommenterar hon nästan alltid maten vi äter med att detta är bra för det, eller det och detta är nyttigt för magen eller blodsockret eller trycket. Överhuvudtaget är maten här hemma väldigt nyttig och inte alls oljig och friterad och vi skrattar över hur mycket söt mat jag fick i Gujarat och hur vi båda älskar mörk choklad.
Överhuvudtaget är mamman väldigt lugn och trygg och sjunger lite då och då och det finns ingen stress, igår visade hon Sam hur hon hittat snake på mobilen och berättar att hon tycker det är väldigt kul och det är ju väldigt gulligt, ungefär lika gulligt som att hon tagit med sig en chokladkaka (hon fått av mig) i handväskan som smält och det var choklad precis överallt men hon liksom inte bryr sig utan försöker mata Sophie med smulorna.
Det där med religionen märks inte så mycket bara av att Mum tittar på Godchannel på förmiddagarna och ber innan vi ska gå ut genom dörren och sen tog hon ju dit den där prästen som Sophie sedan blev skitsur på för att han tydligen sagt att hon skulle bli frisk om hon kom till deras kyrka och det blev ett jättegräl mellan henne och föräldrarna eftersom det är en konservativ kyrka var det skönt att höra Sophie skälla ut dem och säga det är inte hennes syn på gud och gud fördömer inte, och det var också bra med lite ilska för det betyder hon är pigg.