På utflykt

När första delen av lägret tagit slut och det är en paus på två dagar åker vi iväg på galej med en grupp av läkarstudenter från Gujarat som gör sin placering här. Det är unga killar som får strikta direktiv av ledningen, att hålla avstånd och bete sig, och även chauffören får sig en lektion om att köra lugnt och försiktigt och säkert massa mer som vi inte hör. Så åker vi med sju exalterade killar som sjunger romantiska hindisånger i kör i jeepen. Vi åker lift upp på en bergstopp där ytterligare ett buddisttempel finns sen besöker vi Nalanda som är anledningen till resan och här ser vi ruinerna av ett flera tusen år gammalt universitet där munkar undervisade tio tusen studenter i matte, skriftspråk, medicin, filosofi och meditation. Nalanda brändes sedan ner av muslimer på elvahundratalet. Det är mäktig historia som ringer i öronen och jag förstår varför historia kan vara kul för här är det så maffigt och välbevarat och stort.

Sen besöker vi ett museum över Nalanda och det är märkligt att titta på välbevarade statyer från 500 e KR och tänka sig skulptören grimasera och försöka översätta sin grimas till skulpturen. Vid multimediamuseet får vi till vår förvåning se en spritt språngande naken jainmunk med himlen som klädsel komma vandrande och det är bra mycket intressantare än själva museet för där är allting är på Hindi och jag är den enda som inte förstår, men att se en naken jainmunk är något ovanligt och jag funderar på om han aldrig fryser och hur han gör när han går ut på stan och om han verkligen kan gå omkring sådär utan att folk reagerar.
Och överallt med våra medicinstuderande vänner skall det posas och tas fotografier och det är väldigt kul att kolla på hur de hoppar omkring och det känns väldigt typiskt indisk med alla invanda poser och att fotograferandet nästan blir det viktigaste. Innan vi åker tillbaka till Budhgaya åker vi förbi några varma källor där varmvatten kommer upp ur marken och indiska män går omkring halvnakna. Vi befinner oss i något som liknar ett stort badhus utomhus tvättar våra fötter i det varma vattnet men vi går inte ner i bassängen för vattnet är grått och vi är anständiga flickor för överallt kryllar det av halvnakna män och heliga män.

Muslimsk dag och en stor overraskning

Vi tar en tur till ett NGO kontor och kollar deras anslagstavlor, bibliotek och café och sen promenerar vi ut igen på gatan och överallt var vi än går så frågar Eleonor Rikshawallas och Chai wallas och Juice wallas om vägen och det är kul för alla blir lika förvånade och glada när hon pratar hindi med dem och vi kan förstå vad alla säger och jag drömmer om den dagen jag får makten i min mun.
Vi går och går och är i norra Delhi och här är gatorna trånga och fulla med folk och här går kossor och det stinker av urin och värmen är het i pannan och det dunkar i fötterna men det är riktiga eller i alla fall gamla delen av Indiens gatuliv vi ser och det känns genuint där vi går bland koblajor och försäljare som trängs och nästan ramlar på varandra. Vi går i de muslimska kvarteren och möter kvinnor i burka och männen bär kalott på huvudet. Vi finner en gränd med en känd muslimsk restaurang där vi äter dal och nybakade nanbröd. Så hittar vi till en av Indiens största moskéer Jamamasjied och eftersom vi inte går i shorts eller kjol slipper vi att bära knallrosa hellånga nattlinnen som de andra västerlänningarna som vill gå in och vi funderar på varför de inte fattar bättre då det står i varenda guidebok om Indien att man inte skall visa axlar eller knän, och framförallt inte inne på helig mark. Namaaz är precis avslutad men några män ligger kvar på stengolvet och ber mot Mecka. Vi klättrar upp i ett torn och högst där uppe blåser det svalkande vindar i våra sjalar och nedanför oss breder gamla Delhi ut sig och vi ser det röda fortet och vi står och trängs med unga killar som ibland står lite väl nära (de ar inte muslimer) och Eleonor skäller igen på hindi och det är så kul att se deras reaktion. Sen går vi ut på promenad igen om min kropp är glad och benen trötta men vi går och går och det är skönt att röra på sig. Vi tar en tur in i Back packer kvarteren i närheten av järnvägsstationen, sätter oss på ett mycket sunkigt roof cafe och dricker lemon soda och leker med magsjukedöden då vi beställer pannkaka med fruktsallad och servitören har ett av smuts askgrått linne med hål i och jag tänker det är bra jag i alla fall vaccinerade Eleonor mot hepatit häromdagen och så håller vi andan och äter i alla fall och känner oss lite rebelliska och slänger dupattan på stolen.
Väl nere på fast mark igen promenerar vi gatan fram och till min sjukt stora förvåning går vi rakt in i Mauro, den italienska killen som hängde på samma ställe i Gokarna där jag träffade Sam för ett år sedan och som min bror Simon tillbringade stora antal timmar med medan jag och Sam stod i vattenbrynet och tittade på stjärnorna. Vi blir båda lika paffa att se varandra och när jag berättar uppföljningen och vad som hände sen och han bara gapar och vi skrattar och det är verkligen helt sjukt att vi möter varandra just där och då. Och dessutom kom han dagen till ära flygande från Bangalore med en Bangalorisk tjejkompis och jag är bara tvungen att bjuda dem till bröllopet. Fortfarande alldeles paff och utan att riktigt veta vad vi ska säga, säger vi hejdå och Eleonor och jag beger oss mot nästa möte med en av hennes kompisar som skall ta oss till en Kvavali Sufi (muslimsk sång och musikuppträdande) på ett Darga (vad jag tror är en muslimsk gravplats). När det börjat skymma parkerar vi den svarta Jeepen och följer Eleonors kompis Ginu (som för övrigt är kristen) som leder oss in i de muslimska heliga trånga gränderna. Vi går barfota på stengolven och runtomkring oss och ovanför oss hänger det vackra tyger i rött och grönt och mörkblått och i hörnen ligger fullt med rosblad och det känns som en Alladinsaga och stämningen är mycket magisk och allt är otroligt vackert. Vi kommer ut på ett litet torg och där sitter en grupp män på stengolvet utanför graven och sjunger och spelar och det låter lite som böneutroparna man kan höra från moskéer för en kille sjunger och sen svarar alla i kör och det är väldigt hypnotiserande och allting känns overkligt och väldigt speciellt och vi sitter och glömmer tiden och bara följer med och lyssnar och tittar samtidigt på allt det vackra som glimmar i mörkret runtomkring oss men in i graven får vi inte gå för endast män är välkomna.