Jag ska börja blogga igen

Två månaders bloggpaus. Det finns så mycket att skriva om, nu blir det ungefär som när man var liten och inte hade skrivit brev till brevvännen på länge, länge. Så jag börjar såhär

Hej!
Hur mår du? Förlåt att jag inte skrivit på länge.
Jag mår bra, idag regnar det här. Vädret är jättetråkigt. Jag längtar till det blir soligt igen.
Jag är kär i en kille. Jag tror att jag berättade för dig om honom i förra brevet. Han heter Samuel och är jättefin. När han ler känns det bra i magen. Idag ska vi äta Dahl, Rasam, Sabji och ris till middag. Det tycker jag är jättegott. Jag håller på att lära mig allt om indisk matlagning.

Igår på jobbet pratade alla om julen. Jag önskar mig inte så många julklappar men att jag får umgås med min familj. Nästa år kanske mamma har en hund. Den ska heta Pluto. Fast jag vet en julklapp ska jag få. Jag önskar det blir snö snart så vi kan åka skidor.

Skriv snart söta sockertopp så kommer svar så snabbt!

Tusen Kramar!

Stina

Foton från en vardag

Nytt hus byggs på ganntomten


Indisk Volvo#1


Indisk Volvo #2


Utanför mitt fönster


Byggnad under konstruktion


Sams nya look


Solnedgång på verandan

Kokheta vardagsfunderingar

I natt drömde jag en himla massa. Bland annat att jag var så sjukt arg på de svenska myndigheterna eftersom jag var tvungen att göra ett prov i geologi innan de skulle påbörja Sams ansökan om uppehållstillstånd. Geologi av alla ämnen! Jag stod och skrek och svor och sa att det kan väl inte vara rimligt att sätta sådana krav för att jag ska få vara med min man i Sverige? Och jag svor ännu mer och spottade och sa att det var jävligt fult av Fredrik Reinfeldt och co att hitta på sånna dumma regler för att göra det svårt för invandrare att komma in i landet.

Det är fortfarande sjukt varmt och jag känner mig så slö eftersom jag för det mesta ligger och titta på när fläkten snurrar i taket och undgår att röra mig eftersom svetten rinner så mycket då. Det är förlamande med värmen. Bangalore har aldrig varit såhär varmt tidigare och regnen som brukade komma emellanåt under sommarmånaderna har slutat komma. Alla träd hänger med huvudena och vi är tvungna att ha alla fönster stängda och fördragna på dagarna för att isolera oss så mycket det går mot värmen. Att gå ut är inte att tänka på och de korta stunder Freddy går ut bränner han tassarna så han vill gå in igen.
På nätterna är det i alla fall lite kallare, då tittar Sam och jag på film, cyklar på träningscykeln och ibland dricker vi Brandy eller rom med ingefärsvatten.

Det finns mycket tid att tänka. En dag googlade jag på min morfars namn och insåg att han faktiskt är en riktig författare. Han har skrivit flera böcker och åker fortfarande runt och håller föredrag. Det är så enkelt att ta för givet en massa saker bara för att de alltid funnits där sedan jag varit liten. Till exempel pappas skägg, morfars växter, mammas hembakta bröd och farmors stickade strumpor. Sånt som inte alla får lyxa sig i men som jag uppskattar så himla mycket. Ja pappa vore väl kanske lika bra utan skägg men han är grym på att spela schack, laga mat efter recept och bygga båtar också.

Ibland tänker jag på mumintrollen, hattstugan, trasdockorna och bröderna lejonhjärta och jag är så himla tacksam för min barndom. Det är något väldigt fint med att vara barn. Jag funderar om man hela livet söker efter det där som gjorde barndomen magisk. Om det egentligen är det vi letar efter hela tiden. Det vi hade och det vi drömde om.

Nä nu ska jag gå och äta middag med Sam som dagen till ära struntat i att raka mustaschen för att få lite omväxling. Han ser ut som en sjukt snygg hallick och jag börjar bli lite rädd för hur jag ska kunna hålla tjejerna borta från honom då vi kommer till Sverige.

Morgonbestyr

Idag vaknade jag som vanligt runt sjutiden av att det tutas och plingas i klockorna i templet utanför. Människorna har börjat med morgonbestyren och slår i hinkar, hundar skäller och bilen som backar spelar trudelutten Dhooom och det är omöjligt att sova fastän jag somnade sent igår kväll med. Klockan åtta utför jag mitt enda uppdrag som hemmafru. Jag går upp och tassar över det blanka marmorgolvet in till Sams rum och ruskar i honom. Eftersom han är som min bror Simon dvs helt omöjlig att väcka börjar jag redan klockan åtta.

Sen går jag till köket och värmer vatten och gör te till mig och pulverkaffe med en sked socker till Sam. Sen går jag tillbaka och väcker honom igen, denna gång med kaffet under näsan och han frustar och pustar och pratar i sömnen och om jag har tur vaknar han på riktigt och ser att det är jag och då är han inte längre sur och skäller på Hindi. Jag får väl skylla mig själv att jag tog över detta uppdrag från Bhaia för nu ser jag framför mig femtio år av morgnar med svårväckta Sam.

Klockan kvart i nio är han vaken och klarar av att gå upp och då går jag och lägger mig och vilar igen medan han tar bad och rakar sig. Under tiden lagar Bhaia frukost, gröt och nypressad juice och stekt ägg . Vi äter frukost tillsammans innan han pussar mig på pannan och försvinner till jobbet och det är väl där jag är ungefär nu. Fram till klockan 14 kan jag använda datorn för sedan är det ransonering av strömmen dvs. strömavbrott mellan 14 och 18 och då läser jag min bok på taket i svänggungan eller svettas häcken av mig på träningsmaskinen.

Igår satt jag med Mum på nedervåningen i flera timmar medan hon berättade om gladiatorer och Roms historia och sen om hur Engelsmännen var de första att invadera Amerika med båten Mayflower och hon berättar om människorna i Punjab och hur de är ett festande vilt och glatt folk och sen om Rajasthan och Gujarat och hon är som en levande historiebok med en kristen twist och hon berättar om Martin Luther och tyskarna och hur Engelsmännen invaderade Indien och hur de kristna i Indien varit kristna långt tidigare och hur en som hette Thomas mördades i Tamil Nadu för länge sedan men att Hinduerna ändå är ett fredligt folk.

Och hon frågar om hur det är i Europa och berättar Dad’s syster som bor i England och som inte tycker om Engelsmän, för de är alla snobbiga och inte familjeorienterade. Och hur Sam har två kusiner där som är födda där och nu är advokater och vill gifta sig med engelska flickor men hur mamman i familjen vägrar för de borde gifta sig indiskt och jag frågar om de vet om mig och Sam och hon säger nej och jag undrar när den dagen kommer. Och hon frågar hur det är i Sverige och jag försöker att inte generalisera något men det är svårt för hon vill veta hur alla folk är och om det finns ett folk som heter vikingar och vad de levde av och var de bodde och jag kan inte någonting om min egen historia.