tisdag 14 april 2009

Förskräckligt är oväsendet

Nu är jag jävligt irriterad igen. Ljud ljud ljud. Bang bang. Tut tut. Pang pang. Visselpipa, hög och skränig musik. Landet kryllar av oljud och höga toner. Jag kan inte gå någonstans utan att det plötsligt vibrerar i tummhinnan av höga skrik eller fruktansvärda tutor. För tillfället sitter jag med mina älskade öronproppar hårt instuckna i öronen och ändå rycker jag till varje gång grannarna utanför smäller smällare. Och jag menar, det är inga små smatterband, utan sådana som låter mer som en explosion så fönstren skakar, det ekar i hela kvarteret och man tror något allvarligt har hänt.

Jag går ut på verandan för att se efter och till min fasa ser jag att samma outbildade familj som slänger soporna tio meter bort låter sina små barn kasta bomberna. Den äldste är inte mer än tio år och de tre andra betydligt yngre. Hur outbildad kan man bli? Mamman står där i dörröppningen i sitt nattlinne och tittar på. Om inte ungarna smäller händerna och ansiktena av sig så blir de garanterat hörselskadade. Jag önskar nästan att skadar sig så de lär sig en läxa men ångrar det så snart jag tänkt det för så elakt får man inte tänka, och det är ju inte BARNENS utan föräldrarnas fel.

En annan sak som stör mig när vi ändå är inne på temat ljud, är den man i uniform som kommer var tredje natt och blåser i en visselpipa nedanför vårt fönster. Ungefär kl 01 brukar han komma, med sin visselpipa och sin träpinne som han slår i marken för att väcka alla vildhundar som börjar skälla och det blir ett jävla liv. Han ska tydligen vara till för att hålla tjuvarna borta, men de hör ju honom på en mils avstånd. Sånt här fattar jag inte med Indien. Ingen respekt för att folk kan ta illa vid sig av att bli väckt varenda natt, eller döv heller för den delen.

Jag skrattar när jag tänker på att vi i Sverige sätter upp en försynt papperslapp i trappuppgången för att varna för OM vi skulle råka störa någon när vi håller trettioårsfest efter klockan nio. Ett ljud i Sverige är i jämförelse med bullret i detta land en fis i rymden. Och just nu skulle jag så himla gärna fisa i norrlands tysta skogar istället för att sitta här och hålla för öronen.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Ja du är så himla välkommen att fisa ikapp här uppe i Norrland - till vårfåglarnas hysteriska sånger och snömassornas smältande porl... :)
Förstår din känsla av vanmakt när du tvingas se människor i din närhet handla tvärtemot din övertygelse om vad som är bäst för dem. Men vet att en viss procent av allt det kloka du säger fastnar någonstans i bakhuvudet på dem och kommer att liksom "ploppa upp" igen när tiden och människorna är mogna!
Du gör nytta där du är - var du än är!
Kram

Anna Eriksson sa...

Stina!
Jag ska troligen bo i i närheten av Luleå i sommar, då får du komma dit och lyssna på när myggen surrar. Jag tror du kommer att sakna alla ljud i Indien när du varit i Sverige en månad ;)Hoppas du hinner komma hit innan jag åker upp till norrland, när kommer du?
Har du hört att jag jobbar med Rebecka på "din" avdelning just nu?

Ta hand om dig!
(Tack för senast förresten)
Massa kramar

Unknown sa...

hyvä Stina

toivotan teille oli kirjoittanut kaiken tämän englanti .

Puhun hyvin vähän Suomi .


hyvin millään tavalla, saanen sanoa.

Tervetuloa Bangalore

P.S - google translator is to be blamed for all grammatical errors .